Dagbok

16 april: Lövsångaren har varit som en klocka alla år. Mellan den 24-26 april dyker den upp. Nu slog den rekord och sjöng några strofer från grannens björk. Kanske var det påskens sommartemperaturer som lockade hit den i förtid.

13 april: Äntligen fick jag in gråtrut på tomtlistan. Den har varit märkligt osynlig under alla år jag har bott här. Kanske för att jag inte riktigt har brytt mig om att skilja dem åt från fiskmåsarna. Sedan i somras har jag dock aktivt letat efter den, och nu dök den upp! Kraftiga ruggluckor av vingpennorna närmast handen.

9 april: Kryssåret 2009 fortsätter! Nytt kryss med RINGAND i Angarn. Obsen var på ganska långt håll, men ringen på näbben syntes fint, likaså den grå flanken med det vita kommat. Passade på att stå ett par timmar och skåda. Mycket vårfågel med en skogsnäppa som roligaste obs. Även fem salskrakar gladde.

24 mars: Vårfåglarna är verkligen i antågande! Tio tranor cirklade sakta över huset i går. Deras ödsliga trumpetande är härligt att höra. I deras släptåg gled en ormvråk. Idag kom dessutom första bofinken till fågelbordet i lördags den första rödhaken. Underbart!

27 januari: Som sagt, Vilken start på året! En TAIGATRAST i en trädgård i Bällsta blev andra krysset för året. Och januari är inte ens slut. Tyvärr var ljuset lite för dåligt för foto eftersom jag fick åka dit innan jobbet. 

8 januari: Jag fick två efterlängtade gäster i fågelbordet i dag; gulsparv och gråsiska. Gråsiskan har tidigare varit vanlig men nu var det nästan två år sedan sist. Kanske pga de milda vintrarna? Gulsparven var fjärde obsen på tomten.

3 januari: Vilken MEGA-start på året! Jag och min fru var i Vällingby och shoppade när morbror Christer ringde. Ny art för Sverige. I 30-meterskärret!! En GULBRYNAD SPARV, normalt hemmahörande i östra Sibirien. Vi kastade oss i bilen, hämtade tuben, sen vidare. Pulsen i 180. Jag fick inte missa en sådan grej på hemmaplan. Väl på plats fick jag den direkt i tuben. En riktig skulkare, men efter en stund hoppade den upp i en björk och satt fint i någon minut. Kanonobs! 

2 januari 2009: Förra året blev ett riktigt mellanår. Växthusbygge och finanskris kom i vägen. I år hoppas jag dock kunna skåda mer. Och inte minst fota mer eftersom jag har köpt en digital systemkamera med ett 300 mm tele + extender på 1.4x. Det bör bli enklare än digiscoping, och bör ge bättre bilder på hemsidan. Annars tycker jag året började bra med en gärdsmyg uppe vid 30-meterskärret och en havsörn som flög över Bergslagsleden i Vällingby. 

15 september: Det har inte blivit någon skådning sedan draget på natthägern egentligen så det var skönt att ge sig ut en stund. För en gång skull fick vi 100 % utdelning när vi först fick se en prärielöpare i Hjälstaviken i fint medljus, och på hyfsat avstånd och sedan hängde in den svartpannade törnskatan utanför Bälinge. Även det en bra obs även om det blåste mycket, vilket försämrade fotomöjligheterna. Dagen avslutades bra när min fru hittade en nötkråka på tomten som satt och pickade från ur en kotte som den hade kilat fast i en grenklyka. Nytt tomtkryss (nr 80)!

17 juni: Ett mysterium har fått sin lösning. När vi spanade på natthägern i går tyckte vi vid ett tillfälle att den drog i väg söderut och försvann mot Ekolsund. En stund senare såg jag den helt plötsligt hoppa fram ur vassen och flyga över kanalen. Dessutom tyckte jag mig se en sträckad hals när den flög över. Jag trodde kanske att det ringa ljuset hade spelat mig ett spratt, men det har nu visat sig att det är två individer av natthäger på lokalen! Förmodligen såg vi den adulta dra i väg, för att senare se ungfågeln flyga över oss!

16 juni: Det blev en helt osannolik kväll! Jag och Andreas började med att dippa natthägern i Svannäs med en halvtimme. Det kändes riktigt surt, när vi för en gång skull kom i väg ganska snabbt på ett drag. För att kompensera oss stack vi ut till tornet i Hjälsta för att hitta smalnäbbad simsnäppa, och hittade den faktiskt, precis vid tornet! Det blev fin kvällsskådning med mycket vadare. Framför allt var det mycket brushane och grönbena men även en hel del svartsnäppa, en glutt och säkert tio dvärgmåsar som flängde omkring. Vid halvtiosnåret drog vi upp till norra delarna för att leta vassångare. Det blev en nitlott. Gräshopporna, säkert fem stycken, surrade på ordentligt, men ingen vass. Men vid bilen hittade vi i stället två vaktlar som spelade! På väg hem vid kvart i tolv passerade vi Svannäs igen och konstaterade roat att två bilar fortfarande stod kvar, trots att hägern hade dragit stadigt åt söder för flera timmar sedan. Optimister! Vi vevade ner rutan och snackade lite och precis då kommer natthägern inflygande!! Rakt emot oss! Vi slänger oss ur bilen och jag ser hur den vänder upp och går ner i vassen. Den flyger sedan fram och tillbaka över kanalen en gång. Vi får också in den i tuben vid vasskanten, men den är sanslöst svår att urskilja mot vassen, trots att den sitter öppet. Enda chansen är när den rör sig. Till slut lyfter den och flyger över oss mot Hjälstaviken. Vilken helt osannolik vändning!! Från superdipp till häftigt X nr 299. Kvällen avslutas senare med ett larm på busksångare, från min tomt!! Nästan åtminstone. Den sitter ett par hundra meter bort, men jag får in den som tomtkryss efter intensiv lyssning. Vilken kväll! Vaktel och busksångare blev dubbelkryss. Lyssna här på mp3-inspelning av busksångaren.

9 juni: MEGA-larm från Nynäshamn! Sveriges första spelande Cettisångare satt vid Älviken! Vi hade planerat en nattsångartur till lördagkvällen och bättre utdelning än så kan man väl inte få! Men det började nervöst. När vi kom vi 22-tiden hade den inte hörts på ett tag. Sången hade varit sporadisk under dagen, så det var väl inget att oroa sig över. Men när det hade gått över en timme av fruktlös väntan började vi bli oroliga. Särskilt som en kille berättade att nåt pucko att varit inne i snåren och provocerat fram den med bandspelare. Och att den inte hörts sedan dess! Du fick inte vara sant att vi hade kommit en kvart för sent (som det blev på dvärgspoven)! Till slut fick vi dock höra en halv strof bara ett par meter in i snåren. Den var kvar! Fram mot midnatt sjöng den sedan ganska regelbundet. Klicka här för att lyssna på en mp3-inspelning! I närbelägna buskar sjöng också tre kärrsågare och senare på natten fick vi även in trastsångare vid Sandemar och nattskärra vid Stensjön.

20 maj: Jag och Andreas gick mot strömmen och drog till Gotland när alla andra plöjde genom Öland. Målet var att hitta en egen raritet i stället för att bara kryssa andras. Vi uppfyllde målet och fick nya kryss och häftiga fågelupplevelser som du kan läsa om i exkursionsarkivet!

20 april: Det gäller att välja sina tillfällen till skådning! Själv valde jag en dag med horisontell snöstorm! Att snön tilltog ju längre norröver jag kom kan kanske rättfärdiga beslutet. Men framförallt hade jag ju chansen att hänga in två kryss! Det är inte ofta det sker på samma dag! Jag började med den vitögda dykanden i närheten av Harg. I 45 minuter letade jag efter den rackaren, i full snöstorm! När jag hittade den tyckte jag verkligen att jag förtjänade ett X i boken! Det lilla viltvattnet där den låg var för övrigt en otroligt trevlig lokal med små- och svarthakedopping, stjärtand, rörhöna, skogssnäppa och gransångare som bonusar. Dit måste jag åka i bättre väder! Snöfallet upphörde sedan när jag begav mig söderut. När jag kom fram till Hjälstaviken sken faktiskt solen! Vinden var dock fortsatt piskande. Vi skådare tog skydd bakom några vita höbalar. Det var turbulent bland bläsänderna så det dröjde ett tag innan amerikanaren till slut tog mark rakt nedanför oss. Praktobs! Två fjällgäss stod nästan bredvid som grädde på moset. En flock på 90-talet storspovar sprang också omkring i gräset!
13 mars: Jag hade bättre lycka i dag! Det fanns mindre sångsvanar rapporterade från flera ställen i Uppland, bl.a. från Lovön, och eftersom den saknas på Upplandslistan tog jag med mig lilltjejen dit. Svanen låg snällt vid Malmviks strandängar och kunde studeras i lugn och ro. Näbbtäckningen syntes fint, men jag slogs av hur svårt det var att avgöra storleken, trots att vanliga sångsvanar fanns i närheten. 
12 mars: Planen var att min 1,5 åriga dotter skulle somna i bilen på väg till Hjälstaviken, för att sedan sova vidare i vagnen medan jag skådade gäss i vårsolen. Fin plan, eller hur? Planer och barn är som bekant en instabil kombination. I verkligheten vaknade hon så klart när jag skulle flytta över henne till vagnen. Så jag blev stående med en grinig tjej som vägrade somna om. Vårsolen kom dessutom aldrig fram så det var riktigt kallt! Situationen blev ohållbar så det var bara att packa ihop och åka hem. Som lite plåster på såren hittade jag i alla fall en varfågel på en stolpe. 
10 mars: 03.30 gick bilen mot Pansarudden för att leta hackspett och sparvuggla. Vi missade ju sparvugglan vid Gisslaren sist så det var dags för revansch. Senast jag såg den var för 26 år sedan så det var dags för en uppdatering;-) Efter att ha villat bort oss på de norduppländska småvägarna kom vi till slut fram lagom till gryningen och fick höra några visslingar på avstånd. Ingen höjdarobs, men trots allt ett UpplandsX. Det blev en fin vårmorgon, men spettarna var förvånansvärt frånvarande. Bara större hack och spilkråka syntes till. Det blev trevliga strövtåg i markerna ändå med bl.a. stjärtmes, större korsnäbb, tofsmes och överflygande sångsvanar, sånglärkor och tofsvipor. Bästa X:et fick jag när jag klev ur bilen hemma och Andreas hittade en cirklande rova. Havsörn! Ända sen jag flyttade in här år 2000 har jag väntat på att den ska komma. Kalastomtkryss! Det var med ett leende på läpparna som jag kröp ner i sängen för att sova några timmar.
5 mars: Fågelskådning är fascinerande, bl.a. för de stora kontraster man kan möta i fält. Allt kan vara helt dött, och man börjar undra varför man gav sig ut, innan något plötsligt händer som får pulsen att rusa! I går åkte jag och Andreas 25 mil för att lyssna på ugglor, och då främst slagugglor, uppe vid Gisslaren. Förhoppningen var också att hitta sparvuggla, men vi missade skymningen med en halvtimme så därav blev intet. Vi stannade vid bron och fick faktiskt höra ett slagugglepar som hoade till varandra en liten stund, vilket var kul, men sen var det kompakt tystnad. Inte ett ljud i skogen. Det kändes som lite för dålig utdelning för alla mil i bilen. Vi drog vidare till Uppsala och övre Föret. En halvdan obs av jorduggla och en hoande kattuggla fick inte pulsen att rusa. Jag bestämde mig för att tuba av staketet upp mot Lilla Ultuna, och plötsligt fick jag in en välbekant i siluett i tuben! Med en lysande Rusta-skylt som fond såg jag en stor, biffig uggla på en stolpe. När den vände på huvudet såg jag de stora örontofsarna som hängde lite ut åt sidan. Berguv! Nu blev det bättre puls! Jag visste i och för sig att en berguv setts här lite då och då, men därifrån till att få in den i tuben... Uven flög ner mot marken och försvann, men dök strax upp på en ny stolpe. Vi såg nu den något närmare, men i sämre ljus. Turen avslutades sedan med en snabb obs av hornuggla längs vägen och helt plötsligt hade det blivit en riktigt bra ugglespaning!

25 februari: Ett blekt, elakt ansikte stirrade tillbaka mot mig i strålkastarljuset. Jordugglan vred nervöst huvudet 180 grader ett par gånger innan den på stela vingar flyttade sig till en annan staketstolpe lite längre bort. Den satt inte längre bort än att jag fick en fin obs i tuben. Ljuset från Uppsala, närbelägna industrier och gårdar gav förvånansvärt bra ljus över ängarna vid Övre föret trots att klockan närmade sig midnatt. Snötäcket hjälpte förstås till att reflektera. De två jordugglorna som höll till över ängarna liknade vålnader när de ljudlöst och med vita vingundersidor letade efter sork. En häftig uggleupplevelse. Tyvärr dök inte berguven upp, som hade setts här natten innan.

3 januari 2007: Min kära dotter fick tag i digitalkameran och dängde den resolut i golvet! Numer hörs bara ett ihärdigt surrande när jag försöker sätta på den. Det var åtminstone rätt säsong! Det känns annars lite naket att stå utan digiscopingmöjligheter.

31 december: Så var ännu ett fågelår till ända. Det blev ungefär  som jag som jag trodde med ganska få tillfällen att ge mig ut i fält. Men när jag väl var ute hittade jag oftast det jag sökte. Jag fick min sämsta årslista på länge men tretton nya kryss! Det började med exkursionen till Dalsland där den vitryggiga hackspetten förstås var målet. Jag hittade den och fick dessutom två nya kryss i större turturduva och amerikansk kricka på vägen! Under försommaren fick jag äntligen pricka av min största skammis; nattskärran. Det blev en silkeshäger under sommarsemestern innan årets andra exkursion avgick till Dalarnas fjällregion, närmare bestämt Nipfjället. Det var första gången jag åkte till fjällen för att skåda och tyvärr märktes orutinen genom att vi åkte för sent. De flesta flyttfåglarna hade redan gett sig av! Ett X, och en häftig obs, i form av fjällripa blev det dock. Det var inte planerat men jag fick tillfälle att skåda i ytterligare en ny biotop under senhösten. Exkursionen till Västkusten med havsfågelskådning blev en dundersuccé! Sex nya kryss på resan: klippsvala i Linköping, havssula, tretåig mås, alkekung, toppskarv och till slut en rödhuvad and i Landsjön! 

30 oktober: Äntligen har jag fått uppleva min första havsfågelskådning. Inte lätt, men väldigt kul, och kryssen regnade in! Läs om det i exkursionsarkivet

25 september: I exkursionsarkivet finns nu en berättelse från min första fjällresa. Vi var lite sent ute men hade hoppats att några flyttfåglar inte hade hunnit sticka. Den förhoppningen kom på skam, men det blev en del häftiga fågelupplevelser trots allt, och naturen var storslagen!

16 augusti: Jag har plockat fram lite skåpmat till exkursionsarkivet. Det är en rapport från draget på vadarsvalan vid Ågesta 2005.

14 augusti: Pulsen steg till det dubbla när en märklig siluett landade i vår närbelägna talldunge. Den var snabb, med mycket spetsiga, bakåtställda vingar. Den påminde om något jag sett, men jag kunde inte komma på vad. Väl på plats utstötte den ett läte som jag aldrig hade hört tidigare. Raritetsvarning!! Jag smög närmare och fick efter lite letande syn på den. Då trillade poletten ner! Jag hade sett något liknande i parkerna i Bryssel; parakiter! Där lever en förvildad population sedan ett tag tillbaka och man såg dem ofta. Det här var en förrymd nymfparakit. Suck!

14 augusti: Det var länge sedan sist! Semestern har inte bjudit på så mycket fågelskådning tyvärr men jag har uppdaterat exkursionsarkivet med det X som jag trots allt fick på Gullholmen i juli. 

24 juni: I kväll gav jag mig ut på skammisjakt! Nattskärra hör väl inte till de svåra rariteterna direkt men likväl har jag aldrig hängt in den. Enda gången jag har försökt egentligen var på tidigt 80-tal uppe i Umeå, utan resultat. Nattskärran är tämligen säker i Tärnanområdet, särskilt längs Pukebyvägen, så jag begav mig dit. Det var en perfekt kväll för nattskärrelyssning; vindstilla, klart och varmt. Första stoppet, runt Kristineberg gav inget men nästa, på en höjd innan Gamla Harsbo, gick bättre. Jag gick upp på höjden nära vägen och lyssnade. Och där var den, långt borta. Knappt hörbar faktiskt, men ändå X! Efter en stund vände jag om för att åka hem när plötsligt en ny nattskärra började surra alldeles i närheten! Den spelade ut hela registret, med vingklatschar och allt i en fantastisk konsert. Det var en härlig känsla att stå där ute på tallhöjden, mitt i den klara sommarnatten, och lyssna på nattskärrans mystiska surrande på nära håll! Jag hade hoppats att få syn på den, men fick nöja mig med en förbiflygande morkulla.

24 maj: Förra året gladde vi oss på jobbet åt ett fiskmåspar som häckade i en hängränna utanför fikarummet. Häckningen resulterade i ”Hubbe” som hela avdelningen följde från ägg till flygfärdig mås. I år hoppades vi att måsparet skulle återvända, vilket de också gjorde till allas förtjusning! Två ägg lades i boet och måsarna verkade trivas, ända tills någon huligan rensade bort boet med äggen! Vi trodde först att det var ett enskilt initiativ, kanske från den tjänsteman som hade fönstret precis bredvid. Men skam den som ger sig! Måsarna flyttade några meter närmare fikarumsfönstret och fick fram två ägg till! Förhoppningarna stegrades, ända tills ett par plåtslagare klättrade ner och återigen rensade bort boet. Det är uppenbarligen någon trångsynt regeringskanslibyråkrat som från centralt håll har bestämt att naturen inte får komma allt för nära inpå! Den kanske smutsar ner? Eller är för högljudd? Återigen har människan visat sig från sin sämsta sida. Den byråkrat som fattade beslutet har nog aldrig fått den kontakt med naturen som gör att man ser det som en ynnest att på nära håll få en inblick i ett måspars vardag.

4 maj: Jag tänkte göra ett ryck på betonglistan för att närma mig årsmålet på 75 arter, så för andra dagen på raken stack jag ner till Skeppsholmen för att leta dvärgmås. Och ibland ska man ha tur! Jag stod vid af Chapman och spanade ner mot ett moln av vitfågel vid Slussen och hittade plötsligt en avvikande fågel som drog i väg mot Vikingterminalen. Mörkt huvud, mörka vingundersidor, vit bakkant på vingen och avsaknad av vitt på vingens främre ovankant. Klockren dvärgmås! Hade jag lyft kikaren 15 sekunder senare hade den hunnit avlägsna sig ur molnet och jag hade varit ett betongkryss fattigare!

26 april: Jag åkte upp med familjen till Säbysjön för att njuta av det hav av blåsippor som pryder dungen vid fågeltornet. Sipporna är faktiskt värda en omväg för den som inte har varit där tidigare! Det var en härlig vårkväll med värme i luften och koltrastar och rödhakar som sjöng. Vi strosade ut mot tornet och kollade in den alfågel som rastade i sjön (nytt Järva-X!). Det är inte ofta som de söker sig så här långt in åt land! En fiskgjuse kom in på nära håll på span efter byte. Den ryttlande en stund utanför tornet, men flög vidare.

8 april: Den var nästan med ett styng av sorg som jag tubade in den granna hannen av vitryggig hackspett. En art dömd att utrotas från svenska skogar? En riktigt skam i så fall. Läs om exkursionen i exkursionsarkivet eller titta på bilderna i bildarkivet.

14 mars: Så grymt läckert! Berguv mitt i betongen! Jag kastade en sista titt på C3:s hemsida innan fikat och lade märke till Berguv?, Uppland. Jag klickade vidare och såg Kungsholmens kyrka, ses nu! På med kängorna och iväg! En kort språngmarsch senare kunde jag beskåda en praktfull berguv i ett träd vid kyrkan Den hade tydligen flugit in vid lunch, tätt följd av en flock skränande kråkor. Nu satt den mest still. Ett par gånger putsade den sina tassliknande klor. BetongX så det stänkte om det!

17 februari: Döden kom på flyktigt besök till fågelbordet i dag. En praktfull sparvhökshanne seglande in och satte sig på en gren precis intill och spejade efter mat. Koltrastarna och talgoxarna satt blixtstilla i buskarna. Höken såg dem säkert men bedömde kanske chanserna att fånga dem i buskaget som för små för han flög i väg. Det tog en bra stund innan någon vågade sig fram till maten igen!

14 februari: Jag gjorde en racersatsning på cykel för att hänga in tre betongarter.  Under en timmes lunch tänkte jag hitta sidensvans i Tantolunden, domherre i Bleckhornsparken och smådopping (på rätt sida gränsen!) vid Hammarby sjö. I rask takt dunkade jag in sidensvansarna och, äntligen, smådoppingen, men domherren uteblev. En mycket lyckad tur således förutom den lilla detaljen jag glömde; men blir jäkligt svettig av sånt här. Jag höll mig på avstånd från kollegorna under resten av dan!

11 februari: Solen gassade i dag! Perfekt väder för lite fotografering. Jag drog i väg till en hästhage utanför Drevinge där en långstannande berglärka har sprungit omkring och livnärt sig på hästexkrementer i en dryg månad. Det var en charmig och sammarbetsvillig krabat så en del bra bilder finns nu bildgalleriet. Dessutom ett dubbel-X! På vägen hann jag få min andra betongdipp på smådopping vid Hammarby sjö. De simmade retfulla 30 meter från betonggränsen!

4 februari: Jag tog en liten sväng runt Eriksdalslunden innan jobbet. Det var riktig vårstämning! Flera plusgrader och sol som bröt fram. Överallt inspekterade blåmesar de uppsatta holkarna inför häckningssäsongen. Dessutom dök vårens första bofink upp! 

31 januari: Jag tänker nog ligga lite lågt med årslistan i år av tidsbrist. Däremot blir det en satsning på betonglistan! Eftersom jag kan skåda på luncher och liknande blir det mer tidseffektivt ur en familjesynpunkt. Idag hängde jag in fem nya betongkryss, bl.a. gärdsmyg och stenknäck. Klicka på länken om du vill följa den rafflande upplösningen i artracet Sthlm Betong! 

24 januari: Första krysset för året trillade in. Ett Upplands-X på sjöorre. Den låg på bekvämt promenadavstånd från jobbet, strax utanför skeppsbron. Fågeln var en hona som simmade med några vigg utanför Ånedinlinjens terminal. Jag känner hur suget inför säsongen tilltar!

17 januari: Ti-taa, ti-taa. Detta fantastiska ljud från talgoxen som förebådar vår! Här var den kanske väl optimistisk, men den väckte lite vårkänning till liv i mörkret!

12 januari: Januariobsar av härfågel hör inte till vanligheterna! Nu fick jag en riktigt fin sån i dag! Fågeln skrämdes upp framför mig och flög en lov på nära håll runt kamelen jag satt på, för att sedan ta skydd bakom en sanddyn. Platsen var förstås inte Sverige, utan Maspalomasöknen på Gran Canaria! Men obsen var tjusig likafullt!

4 januari 2006: Jag kilade ner till matflotten på Strömmen för att få några årskryss. Det blev de förväntade; storskrak, vigg, grågås, vitfågel m.m. På vägen hem blev jag dock omflugen på Drottninggatan av en liten grådaskig fågel. Den satte sig i ett hörn och letade smulor. Det var en sädesärla! Det får man nog säga är lite udda så här års! Den såg ut att frysa i kylan (-6,5 grader). Den huttrade och höll sig i rörelse, ivrigt pickande efter mat. Vänstra vingen hängde, så något fel var det nog, även om den flög korta sträckor. Oskygg var den också. Jag stod bara en meter från den i korset Drottninggatan/Fredsgatan. Stackarn, jag tyckte synd om den! Oddsen för överlevnad är nog inte så goda.

31 december:  Så här på årets sista dag kan jag konstatera att 2005 har blivit ett av mina bästa skådarår så här långt! 211 årskryss var rekord. 8 Sverigekryss och 11 Upplandskryss gladde också. Jag hann med tre resor, två till Skåne och en till Öland, och gjorde mitt första långdrag ner till Öland över en dag. Det senare kvalar in som Årets dipp! Det var dvärgspoven som försvann 15 minuter innan jag kom fram! Årets X blev i stället den rödvingade vadarsvalan vid Ågesta. Att få se den i lugn och ro, på nära avstånd var en fantastisk upplevelse! Årets snyggaste obs delas nog mellan den orädda aftonfalken vid Siggesta gård och två spelande sommargyllingar vid Ravlunda skjutfält. Den förra rörde sig helt oskyggt mellan några telefonstolpar i sökandet efter larver att äta. Gyllingarna satte sig på nära håll i en gren i en bokskogsdunge och sjöng i solen medan jag bara stod och njöt! Dessutom nytt X. Båda två var oförglömliga skådarögonblick! Årets det-blev-inte-det-X-jag-tänkt blev draget på nilgås vid Malmö hamn som i stället blev X på vitgumpsnäppa! Årets mest annorlunda obs var nog de två havsörnar som tog tag i varandras klor och gjorde en kullerbytta i luften, för att sedan flyga vidare. Till slut kan jag bara önska er ett Gott Nytt Skådarår och hoppas på nya häftiga fågelupplevelser i fält under 2006!

6 november: Nu är äntligen min gästbok aktiverad. Det vore kanonkul om du lämnade en hälsning!

4 november: Ja, nång gång ska den ju komma, den där Riktigt Stora Dippen. Läs om den i exkursionsarkivet!

30 oktober: Mitt bildarkiv har fått en liten uppsnyggning. Kolla gärna in och se vad du tycker.

21 oktober: Vilken avslutning (?) på fågelsäsongen! En riktig njutobs av aftonfalk vid Siggesta gård. Den rörde sig mellan två telefonstolpar och en ledning medan den höll utkik efter insekter. Lite då och då dök den ner på marken för att hämta nåt och satte sig sedan och åt. Gryningsljuset låg vackert och stämningsfullt över området, och jag bara njöt! Efter en timme bröts förtrollningen när vädret blev sämre och jag åkte hem. Det finns några bilder att kolla in i bildarkivet.

7 oktober: Idag satte jag äntligen upp ett antal holkar i dungen bakom min tomt som jag började snickra på i våras. Det har blivit någon spik här och där sen dess och nu är de äntligen klara. Som tack fick jag ett nytt tomtkryss när fyra stjärtmesar stannade till i en tall i närheten. Tanken är att bevaka holkarna och dess invånare här på hemsidan under fliken "Björkeby".

27 september: Jag såg en katt-och-råtta-lek på liv och död i dag. Det var tre skator som jagade en duvhök som sakta tog höjd över en slydunge. Den ena skatan flög ifatt höken och irriterade den en stund tills den fick nog och tvärvände mot skatan. Skatan flydde hals över huvud ner i slydungen med höken efter sig. Det var bara millimetrar från att höken fick skata till lunch! Man kunde ju tro att skatorna var avskräckta men samma procedur upprepade sig två gånger till med samma resultat! Jag förstår inte hur det kommer sig att skatorna tar en sådan risk för att skrämma bort höken. Det är ju inte ens häckningssäsong.

26 september: Nu finns en ny exkursionsrapport från förra veckans resa till Öland. Det blev en lyckad resa med ett nytt X, Prärielöpare, och mycket sol. Kanske lite för mycket sol för att arttillgången skulle bli den bästa. Totalt blev det 14 nya årskryss så tillsammans med gårdagens tuvsnäppa passerade jag 210 årsarter, målet för året! Till ödets ironi hör att dvärgspoven peps ut som återfunnen häromdagen! Den fanns alltså någonstans därute hela tiden! En kittlande tanke.

25 september: Minsta tjejen fick göra dragdebut när hon "hängde in" tuvsnäppa i Babybjörnen. En envis rackare för övrigt, tuvsnäppan. Den vägrade kategoriskt att visa bröstet. Den vände sig från sida till sida, men alltid med ryggen mot oss!

12 september: Varje X:are förstår hur det känns när en dvärgspov, ny art för landet, larmas ut från Öland fyra dagar innan jag ska dit. Frustration (varför kunde den väntat några dagar?) och förhoppning (tänk om den trots allt stannar!). 

11 september: Hösten närmar sig. Några fina och soliga veckor har gjort att sommarkänslan har dröjt sig kvar (eller kommit!). I natt var det dock nästan frost, så nu finns ingen återvändo. Det är å ena sidan lite sorgligt när man en dag helt plötsligt märker att alla seglare och svalor har dragit. Det går verkligen över en natt! Steglitsen har också slutat locka i området. Å andra sidan har vi nu bokat Öland nästa vecka. Det ska bli kanonkul att få komma ut i fält ordentligt igen! Som vanligt har det setts mycket roligt helgen innan vi ska ner! Större skrikörn och prärielöpare larmades ut i fredags. Vi åker ner lite tidigare i år så kanhända blir det lite andra arter än vanligt. Det stora målet är att dra in 11 nya årskryss för att sätta rekord på best-ever-listan. Ligger på 195 nu.

10 augusti: Jag tog en sväng ut till Hjälstaviken idag. Jag  hoppades på lite arktiska vadare på väg söderut. När jag kom till parkeringen visade det sig att jag var själv därute. En extra pirrig känsla spred sig i magen. Det var som att beträda jungfruelig mark. Ingen hade varit där och letat, och allt kunde gömma sig i vassruggarna! Jag väntar fortfarande på att få upptäcka den där blytunga rariteten. Inga rariteter idag dock. Några gluttsnäppor och en kustpipare var inte det vadarfacit jag hade hoppats på. En mäktig upplevelse var dock som vanligt när en adult havsörn gled in över viken och orsakade "det stora lyftet". Tusentals gäss och änder som tar till vingarna samtidigt under ett fantastiskt skrän!

4 augusti: På väg hem från Utö fick jag ännu en häftig havsörnsobs. Två adulta havsörnar strök omkring skarvkolonin utanför Årsta havsbad. Plötsligt flög de rakt mot varandra, greppade tag i den andres klor och snurrade runt ett varv i luften! Är det ren lek, eller?

29 juli: Något av det somrigaste jag vet är att en solig dag som idag sitta i segelbåtens sittbrunn och äta frukost, och se hur en havsörn seglar in på låg höjd över båten, för att sedan i fortsatt segelflykt försvinna bland kobbarna.

23 juli: Juli brukar vara sömnigt på obsar. Ofta pga att det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet kring semestern. Nu tog i alla fall familjen en tur till Säby strandäng och vips fick jag in tre nya Järvakryss! Rödspov, gök och grå flugsnappare. De fyra rödspovarna rapporterades ut i går och visade tacknämligt upp sig även i dag, tillsammans med svartsnäppa, skogssnäppa och grönbena. Göken kom flygande över strändängen och skrämde upp alla vadare med sin falklika profil!  

22 juli: Ytterligare en art kan jag nu konstatera som häckfågel i min näromgivning. Det är rödstjärten som glädjande nog har fått fram åtminstone en flygg unge, som nu regelbundet provianterar i vår trädgård.

14 juli: I hettan finns bara ett ställe att vara på, badstranden. I halvslummern ser jag en skugga som hastigt skjuter ut från skogen intill. Falk! Den försvinner bortåt över vattnet, men vänder tillbaka. I kikaren ser jag roströda byxor och ljus sträckad buk; lärkfalk. Den gör ett blixtsnabbt utfall mot en tärna, utan resultat. Efter några vändor över vassarna försvinner den bort över skogen på andra sidan viken.

10 juli: Jag har misstänkt ett tag att stenknäck häckar i den lilla skogsdungen bakom vår tomt.  Jag har sett en hane som uppvaktade en hona och har haft regelbundna obsar under våren. I går var det helt plötsligt tre av dem och en såg ungfågellik ut! Jag fick dock inte en tillräckligt bra obs för att kunna avgöra men det ser positivt ut. Det är en kul fågel att ha runt knuten!

27 juni: Trippeldipp. Tredje gången gillt heter det ju. Fågelgudarna verkar dock inte ha hörsammat detta uttryck i mitt fall. För tredje gången i sommar var jag idag på jakt efter lundsångare. Jag vankade av och an i nästan en timme vid Rosendals trädgårdar för att få höra den, men inte ett spår. Man blir ju lite frustrerad! Två gånger tidigare har jag precis missat den vid Årsta IP och nu såg jag på Svalan att den hördes minuten innan jag kom fram! Den har definitivt kvalat in på finalplats till titeln ”Årets dipp” :-)

25 juni: Midsommaraftonsmorgon. Eller morgon förresten! Klockan är halv elva eftersom det är min sovmorgon. Vi äter frukost i trädgården för kanske första gången i år. Mitt i kaffet hör jag en ton från en björk. Precis som från en ett dataspel. En härmsångare! Den typiska dataspelstonen mitt i alla härmningar går inte att ta fel på! Jag springer ut på gräsmattan med kikaren och får syn på den lille gynnaren med gult bröst och en fet larv i näbben. Vad kul! Ett nytt tomtkryss.

22 juni 2005: Ett fiskmåspar lade två ägg i en hängränna, alldeles utanför vårt fikarum på jobbet. Sällan har en fågel engagerat vår avdelning så mycket som den lilla bruna och svartprickiga måsunge som till slut kläcktes sju trappor upp, farligt nära kanten! Det var förstås bara en tidsfråga innan den skulle trilla ner. En dag var den borta, men ett massmejl till hela avdelningen från rättschefen lugnade oss ”Måsungen lever!” Den lilla måsen är nu ivrigt uppassad nere på den lummiga innergården av fyra äldre artfränder. Jag undrar om det är fjolårssyskon som ställer upp med vakthållning?