Fågellivet i Björkebydungen med omnejd

Björkebydungen existerar egentligen inte, till namnet. Det är påhittat av mig, men jag tycker det passar bra! Dungen är en talldunge med inslag av björk. Enstaka granar, rönnar och aspar finns även samt två förvildade körsbärsträd, som säkerligen är uppskattade av fåglarna! Runt omkring dungen ligger uppvuxna villaträdgårdar. Här följer en kort redogörelse för fågellivet i dungen och dess omedelbara närhet. Det är minst sagt livligt! Läs om det nedan eller titta på fågellistan för Björkeby här.

Rovfåglar:

Det är framför allt hökar som besöker området. Sparvhöken är tämligen regelbunden och jag har sett den attackera fåglar i fågelbordet vid två tillfällen. Oftast ser man den dock ovanför dungen i segelflykt, avbrutet med några karaktäristiska hastiga klipp med vingarna. Duvhöken ses också regelbundet, om än inte lika ofta. Tre till fem gånger per år brukar jag ha nöjet att se den passera. Den kommer ofta smygande på lite lägre i höjd med kraftiga jämna vingslag. 2004 såg jag hur den kom strax under takhöjd för att sedan tvärt gira snett uppåt mot en björk i korset Morkullevägen/Gökvägen och slå en skata. Den flög sedan iväg under ett fasligt kackel från den gripna skatan och hans förskräckta kompisar.

Förutom hökarna är det framför allt ormvråken som med någon regelbundenhet passerar området. Det sker oftast på ganska hög höjd och den söker nog inte föda främst i vårt område utan är säkert på väg till något närbeläget fält. Glädjande nog har dock även den bruna kärrhöken börjat patrullera området allt oftare. Under 2005 har jag sett en hanne flyga över området vid tre tillfällen.

Vid enstaka tillfällen har jag även sett fiskgjuse och tornfalk och jag kunde glädjande nog höra min första uggla under 2004. Det var en kattuggla som hoade en strof på lucianatten.

Hackspettar:

Den större hackspetten hörs ständigt i området och häckar sannolikt med något par. Min förhoppning är att ytterligare ett par ska flytta in i den holk som är anpassad för större hackspett som jag har hängt upp på kullen, även om den lär vara svår att få att häcka i holk. Holken lär göra nytta hur som helst eftersom den gärna övernattar vintertid på ett annat ställe än där den häckar, och då gärna kan söka upp en holk. Den större hackspetten är en stannfågel som även syns regelbundet under vintern och som då är en regelbunden gäst i fågelbordet om man har talgbollar eller nötpåsar uppsatta.

Även gröngölingen ses regelbundet, särskilt på senare år. Den har då bl.a. suttit på stigen som leder upp i dungen, strax intill lekplatsen. Den har säkert varit på jakt efter myror, som är en älsklingsföda. Under 2006 såg jag även en adult fågel åtföljd av två ungar som under lång tid födosökte i dungen. Kanske hade den häckat i närheten? År 2006 var också det år då jag har flest obsar på gröngöling så här långt, vilket skulle kunna tyda på ett närbeläget revir. Spillkråkan har jag hört och sett vid ett par tillfällen. Det är inog nte troligt att några fler arter av hackspett kommer att dyka upp eftersom dessa har helt andra krav på biotop än vad vår dunge kan erbjuda. Möjligen skulle den mindre hackspetten eller göktytan kunna göra ett besök.

Trastar:

Björktrasten är en karaktärsart för vår dunge! Den lilla kolonin som häckar i tallarna går inte att ta miste på under våren då de med frenesi jagar bort alla angripare. Även om björktrasten kan tyckas lite skränig ibland är det säkert så att dess närvaro bidrar till att dungen har ett så blomstrande fågelliv. Övriga fåglar gynnas nämligen av det skydd som björktrastarnas skränande erbjuder. Jag tycker också det är kul att se hur de med huvudet på sned letar efter mask i gräsmattan, som de sedan drar upp med stor finess. En annan trastart som berikar vårt område är förstås koltrasten. Ingen har väl undgått hur den sjunger från taknockarna. Den häckar allmänt i buskage runt omkring oss. Åtminstone en taltrast brukar även sjunga regelbundet från toppen av dungen. Jag har inte lyckats konstatera någon häckning ännu, men det är inte otroligt. Någon gång ibland syns och hörs också rödvingetrasten, framför allt under höst och vår.

Sångare:

Den mest framträdande sångaren i dungen är lövsångaren. Det är förstås inte så förvånande med tanke på att lövsångaren är Sveriges kanske vanligaste fågel. Den brukar punktligt anlända runt den 28-29 april och hörs sedan dagligen. Jag brukar ofta se hur den nästan på kolibrimanér brukar ryttla i buskarna runt huset för att leta föda. En annan vanlig sångare i området är ärtsångaren. Den är lätt att känna igen på sitt läte. Någon har liknat sången med att skaka en burk med ärtor. Det är kanske inte en helt korrekt beskrivning tycker jag, men det ger en vägledning om vad man skall lyssna efter. Ofta hittar man den sjungande högt upp i någon björk. Den kanske vackraste sången som bjuds omkring oss kommer från svarthättan. Det är en varierad, ganska lång strof av en riktigt skolad sångare. Trädgårdssångaren har en likartad sång men skiljs från svarthättan genom dess mer ”amatörmässiga” sångteknik. Båda två kan tämligen ofta höras även om svarthättan nog är lite vanligare. Någon gång då och då hörs även törnsångarens korta strof, oftast från området kring och bortom ån.

År 2005 fick dungen en rar gäst i form av en härmsångare. Den dök upp på midsommaraftonsmorgon och sjöng en strof från en björk på norra sidan om dungen. Som namnet antyder är den är duktig härmare men känns lätt igen på några toner, som låter som tagna ur ett dataspel, som den oftast skjuter in i sången.

Mesar och finkar:

Mesar och finkar är förstås vanligt förekommande, såväl sommar som vinter. Grönfinken, med dess kulspruteliknande sång, hörs från snart sagt varje träd. Talgoxarna och blåmesarna häckar flitigt i holkar och håligheter, och är också de kanske flitigaste gästerna i våra fågelbord om vintern. I området bor även pilfinken, som många ofta förväxlar med gråsparven. Den skiljs dock lätt på den senare på dess svarta kindfläck, som gråsparven saknar. Pilfinken ser vi regelbundet i området, året runt, men gråsparven är inte lika vanlig. Den dyker upp lite då och då men har inte riktigt etablerats sig, av någon anledning. Lite märkligt kanske eftersom man bara t.ex. behöver gå till korset Järpvägen/Fågelvägen för att hitta gott om gråsparvar.

Bofinken är en av de tidigaste återvändarna om våren och häckar allmänt i dungen. Har man tur kan man även se dess kusin bergfinken, som ibland rastar i våra fågelbord på väg upp till fjällen. Den är mer orange i färgerna och hänger oftast ihop med sina vanligare kusiner. Ytterligare en mes som dyker upp i våra fågelbord är svartmesen. Man känner igen den på dess tydliga vita fläck i nacken. Det är en liten mes som trots sin ringa storlek känns ganska tuff och ettrig. Jag har observerat den från slutet av november till mitten av mars. Resten av året tillbringar den inne i de större skogarna.

Övriga tättingar:

Jag måste börja med att beskriva två av mina favoriter. Den första är steglitsen. Den känns nästan som en förrymd burfågel med dess gula, röda, vita, ljusbruna och svarta teckning! Den förkommer faktiskt allmänt runt om oss, även om alla kanske inte är medvetna om det. Jag hör den nämligen nästan dagligen under säsongen men den kan vara lite svår att få syn på. Håll utkik i toppen på blåklint eller tistlar och se om ni ser en liten fågel klänga omkring efter frön. Då är det säkert en steglits! Om man inte hittar den i vår omedelbara närhet kan man alltid gå till kolonilotterna lite längre ner längs ån. Där finns den nästan alltid.

Min andra favorit är rödstjärten. Som namnet antyder har den en roströd stjärt. Hanen skiljs från honan genom sin svarta strupe, grå huva och vita fläck i pannan. Jag har satt upp en holk särskilt anpassad för rödstjärtar, men har inte haft någon lycka så här långt. Vissa år har jag sett den ganska frekvent i området men det är först under 2005 som jag kunde konstatera att den hade häckat. En hona rörde sig regelbundet i trädgården under sommaren, och i juli såg jag sedan en flygg unge som provianterade flitigt i trädgården.

Jag har förresten en tredje favorit! Den har stått för 2005 års stora fågelhändelse i dungen, vid sidan om härmsångaren. Det är stenknäcken som för första gången, mig veterligen, förmodligen har häckat i dungen. Jag observerade den regelbundet under året, bl.a. såg jag en hane uppvakta en hona i den stora björken norr om lekplatsen. Till den björken återkom sedan paret vid ett flertal tillfällen och i mitten av juli var de även åtföljda av en ungfågel! De är tämligen svåra att få syn på under sommaren men om man lyssnar kan man få höra dem. Det låter ungefär som när man slår ihop två stenar. Ett hårt ’pix’!

Rödhaken är också en tätting som trivs runt omkring oss. Vintern 2004/2005 hade jag till och med en rödhake som övervintrade och således var en flitig besökare i fågelbordet. Jag beundrade dess mod! Han tog den största risken av alla. Antingen skulle han överleva och vara först på plats, och därmed få det bästa reviret och den bästa honan, eller också skulle han dö! Kanhända var det han som sedan bosatte sig nedanför bergknallen, i norra delen av dungen. Ett par flög flitigt dit med mat under sommaren och en unge jagade sedan mat i trädgården under juli tillsammans med den unga rödstjärten.

Den svartvita flugsnapparen måste också nämnas. Denna notoriska kvinnojägare hade t.ex. 2005 ett revir i korsningen Morkullevägen/Gökvägen och under 2006 häckade den i holk nr 3 vid lekplatsen (se nedan om holkarna). Jag skriver kvinnojägare eftersom den är känd för att gärna para sig med fler än en hona åt gången om den får chansen. Oftast återvänder han dock till sin första hona efter sina små snedsteg och hjälper till med uppfostran av deras ungar. Den svartvita flugsnapparen anländer lite senare till området, oftast i början av maj, och drar sig inte för att slänga ut en talgoxe ur en bra holk. Vid ett tillfälle har jag också sett den ovanligare grå flugsnapparen.

Vintertid får vi regelbundet besök av grönsiska, gråsiska, domherre, sidensvans, fasan, gulsparv och talltita i fågelborden. Svartmesen brukar komma till fågelbordet, men vintern 2005/2006 hade jag tyvärr ingen obs. Järnsparven har också under tre år dykt upp i fågelbordet mellan den 6-11 april! En udda vinterobservation är också svarthättan som under en veckas tid i början av mars 2001 letade föda i snön under fågelbordet. Jag har även sett kungsfågel vid några tillfällen i dungen och mindre korsnäbb vid två tillfällen granarna i korset Morkullevägen/Gökvägen.

Den kanske ovanligaste tätting som har gästat oss är bändelkorsnäbben. En flock av denna normalt sett mycket ovanliga fågel flög under invasionsåret 2002 över min tomt.

Övriga fåglar:

Till sist måste ju morkullan nämnas! I juli 2001 såg jag den två gånger i juli flyga över dungen i skymningen och ropa sitt mycket speciella lockrop. Det kanske ligger något i namnet Morkullevägen ändå! Utöver de fåglar som jag har nämnt ovan ses följande fåglar ofta i området (om man räknar in ån): gråhäger skrattmås, fiskmås, gråtrut, ringduva, tamduva, sädesärla, nötskrika, skata, korp, kråka, stare, tornseglare, hussvala, ladusvala, gräsand och nötväcka. Dessutom har jag någon gång, eller vid några tillfällen, sett eller hört grågås, sådgås, trana, silltrut, skogsduva, knölsvan, grönbena, näktergal, trädkrypare och kaja. Under min tid på Morkullevägen har jag observerat totalt 71 olika fågelarter i dungen med omnejd. Inte så illa för en liten talldunge i ett villaområde.

Holkarna i dungen:

I dungen (och min trädgård) har jag så här långt satt upp nio holkar. Tanken är att locka både våra vanligaste holkbyggare (talgoxe, blåmes och svartvit flugsnappare) men även att anpassa några holkar till arter som kanske inte lika ofta syns i våra holkar, t.ex. större hackspett, nötväcka, stare och trädkrypare. En baktanke med det är att försöka få dungen att bli så rik på olika fågelarter som möjligt.

Om ni följer den här länken kan ni se hur holkarna är placerade och vilka fåglar som har fött upp ungar där.